När jag var 20 år så slutade jag med tonårsfestandet. Då hade jag varit på galej i stort sett varje helg sedan jag var 16 år. Jag var färdig helt enkelt. Men detta resulterade även i att jag tappade kontakten med många av mina vänner. Vi sågs alltid hemma hos varandra på helgerna innan vi begav oss ut på krogen och nu när jag inte festade eller gick ut på krogen så blev jag inte längre inbjuden på annat. Efter ett tag slutade vi höras helt och hållet.

Jag fokuserade på att köra karriär på jobbet istället och saknade inte det sociala livet så värst mycket eftersom jag jobbade mest varje dag.

Men när jag lämnade mitt arbete för två och ett halvt år sedan och började studera så kände jag tomrummet i det sociala  livet. Men vart skulle jag hitta nya vänner? Jag höll inte på med någon sport längre, hade inget särskilt fritidsintresse och det kändes som att jag glidit så långt från mina tidigare vänner att det inte var läge att sträcka ut en hand dit heller.

Så jag nappade på Blondinbellas inlägg där man kunde söka efter en vän.

Helt ärligt tyckte jag det lät dumt, kändes kymigt och fel. Men för skoj skull kollade jag om någon från samma ort som mig kommenterat och visst var det så. Så jag tog kontakt ändå. Jag kände att jag inte hade något att förlora.

Så igår var jag och träffade två tjejer som är i samma ålder som mig och de har varsitt barn. Det ena barnet fyller ett år i helgen och det andra föddes en dag före Kaela.

Och hur gick det? Det var jättekul! Vi satt på ett fik i 2,5 timme och pratade, barnen fick leka lite på golvet och vi har bestämt att vi ska ses igen. Det var två jordnära, sociala tjejer som gärna bjöd på sig själv och det kändes jättebra!

En klapp på axeln till mig, för att jag faktiskt tordes pröva. Detta är inget jag gör i vanliga fall utan det var verkligen utanför min comfort zone!