Alla sa till mig när vi väntade barn att "passa på att ta vara på tiden, den går så fort" och jag tänkte alltid "tiden går så jävla fort redan utan barn, jag vet minsann hur man tar vara på tiden" men ack så ovetandes jag var... Aldrig har tiden flugit förbi som den gjort de senaste 10 månaderna. Ibland längtar jag tillbaka till de dagar då Kaela kunde ligga i min famn och sova i timmar, när man kunde ha henne i babynestet bredvid oss i soffan utan att behöva hålla koll på att hon inte drog i saker hon inte fick dra i... Men så kommer dom här dagarna när hon verkligen går lös på allt i hemmet, men hon vill inte vara själv på golvet utan du måste följa varje steg hon tar för att undvika att hela jävla helvetet bryter lös... Då längtar jag tills hon kan sköta sig själv, inga blöjbyten, ingen passning för att hon ska pilla på saker hon inte får, när hon kan ordna mellanmål själv eller i alla fall äta maten helt själv.

Det är väldigt fascinerande hur livet med små barn ser ut, det går som inte föreställa sig vad livet slår runt först man väl är där.. Vi lever numera i en upp- och nervänd värld som snurrar i 200 knyck och ingen av oss vill att den ska stanna. 

Nu hamnade jag lite utanför mitt tänkta ämne... Så för att hoppa tillbaka till det jag egentligen skulle dela med mig av så håller vi på att planera 1-års kalas. Kaela kommer att få äta sötsaker för första gången, nämligen födelsedagstårta! Vi ska beställa en Babblarna tårta, men har inte riktigt bestämt oss för vilken ännu. Så vi söker inspiration på internet just nu.