Det har varit fullspäckade år, ibland har vi knappt haft tid till att andas, så allt som inte varit direkt nödvändigt har satts på vänt. Men nu tänkte jag försöka mig på detta med blogg igen.

Denna blogg kommer att gå från min föräldraledighetsblogg till att bli min pepp-blogg för att kunna hålla mig till den kost jag nu behöver ägna mig åt och för att peppa mig att besegra min sjukdom.

Varför då, kan man då undra?

För två veckor sedan blev fick jag besked om att jag lider av PCOS.

PCOS står för polycystiskt ovariesyndrom och är en hormonell rubbning som är ärftlig. Den innebär att du har många äggblåsor (cystor) på båda eller av av äggstockarna, utebliven ägglossning och/eller förhöjda manliga könshormoner. Cystorna kan vara belägna antingen slm ett pärlband i kanten på äggstockarna eller lite huller om buller.

Symptomen på PCOS kan vara t.ex. menstruationsstärningar, virilism (manlig typ av behåring), övervikt, infertilitet och i förlängningen typ 2 diabetes.

Oftast uppmärksammas detta i samband med att man försöker bli gravid, och detsamma gäller för mig.

Hösten 2010 slutade jag med mina minipiller då vi på sikt ville ha barn. Eftersom jag ätit minipiller och varit utan mens sedan jag var 13 år förstod jag att det skulle ta tid innan hormonerna var ur kroppen.

Strax efter att jag slutat med pillerna så började min vikt stiga okontrollerat. Vad jag än gjorde så fortsatte vikten att stiga. Jag trodde alltid att det berodde på stress, men nu är det bevisat att så inte var fallet. Kanske var det stress i kombo med PCOS, men inte bara.

Jag har sedan dess kämpat med diverse olika dieter och träningsprogram för att gå ner i vikt igen, med lovande början, men som sedan slagit bakut och jag gått upp allt och lite till igen...

När vi aktivt försökt bli gravida i 3 år kontaktade vi gynmottagningen där vi bor för att göra en utredning. Vid ett par tillfällen träffade vi en gynläkare som aldrig tittade på helhetsbilden...

Jag fick lämna blodprover som skulle visa om jag haft ägglossning, de var helt normala sa dom. Sedan fick jag göra ett ultraljud på äggstockarna. Inför undersökningen hade jag berättat för läkaren att det fanns PCOS i min familj, och att jag misstänkte att även jag var drabbad. Hon gjorde undersökningen och sa att hon inte hittade något fel. Jag såg att det fanns en del svarta fläckar här och var k båda äggstockarna (så som cystorna ser ut) och ifrågasatte om det inte var PCOS. Men hon försäkrade "Nej det finns inget pärlband, så det är inte PCOS." Okej, hon var ju läkare så hon måste ju veta bäst, tänkte jag.

Vi blev konstaterade "oförklarligt barnlösa" och blev erbjuden landstingsfinansierat IVF-försök.

Jag ville verkligen inte nyttja dessa om vi inte redan försökt allt och sa då att jag visste att ägglossning kunde stimuleras med tabletter och att jag misstänkte att utebliven ägglossning var orsaken. Läkaren menade att så kan inte vara fallet då proverna visade att hormonerna för att ägglossning skulle ha skett. Åter igen förklarade jag att jag under dessa 3 år endast kunnat se när ägglossning inträffat genom att testa 1 gång och att jag misstänkte att det aldrig blev någon ägglossning. 

Motvilligt gav hon mig Pergotime som vi skulle testa...

Ett par månader efter vi påbörjat vår utredning startade vi vår första kur Pergotime och efter den var vi gravida. Och nu fyller Kaela snart 3 år. Läkaren sa att nu var det bevisat att jag behövde stimuleras för att få ägglossning så vi skulle bara ringa så fick vi en kur till om vi ville ha fler barn.

2 år efter första kuren kände vi oss redo igen och tog kontakt. Då hade vår läkare sluta ich den nya läkaren ville börja om igen då han inte trodde Pergotime behövdes. Det kändes som ett kraftigt slag under bältet... Till råga på allt tyckte han att jag skulle gå ner 5-10 kilo, något han menade var hur enkelt som helst om jag bara bestämde mig... Jag kände mig besegrad, det fanns inte en chans att jag skulle kunna tappa 5-10 kilo, jag hade ju rdan försökt med allt! Vi valde därför att vänta med nästa barn då pressen blev för stor eftersom det var i samband med att vi skulle skola in på dagis och jag skulle börja på nytt jobb.

Nu under hösten 2017 har jag varit sjukskriven och har därför hagt löpande kontakt med min husläkare. Jag passade då på att efterfråga en relativt ny medicin som kan hjälpa vid övervikt. Den ingår inte i högkostnadsskyddet så jag tänkte att den ger dom ut bara jag begär, eftersom jag betalar själv. Men jag hade fel. Dom ansåg att jag inte behövde den, det fanns andra vägar att gå till viltminskning. När jag frågade vad de andra vägarna var kom kommentaren "Lägg om kost och motionera mer så kommer du rasa i vikt hur lätt som helst, uteslut fett och socker och ät enligt tallriksmodellen". Ännu ett slag under bältet...

Jag stod på mig och förklarade hur jag kämpat k snart 10 år, men hon menade att jag inte gjort det helhjärtat. Det enda hon kunde göra för mig var att ge mig aktivitet på recept (Friskis&Svettis).

Åter igen var jag besegrad... Här står en kvinna som inte känner mig det minsta och säger att jag har dålig karaktär och inte gör saker helhjärtat... Smal som en sticka är hon och har säkert aldrig behövt kämpa för att tappa ett enda kilo...

Men jag tog henne på orden; jag gick en annan väg. Jag kontaktade den enda privata gynekolog som finns där vi bor och bokade en tid. Det tog honom 10 minuter att konstatera att båda mina äggstockar var fylld med cystor som låg huller om buller. Det i kombination med min övervikt, oförmåga att gå ner i vikt, infertilitet, kraftiga kroppsbehåring, att jag tappar hår på huvudet och min "intolerans" för socker i kroppen har gett svaret jag sökt i så många år.

Jag har PCOS. 

PCOS är orsaken till min övervikt, min infertilitet, min insulinresistens och pre-diabetes och till min håriga kropp!

Kan man reklamera det där läkarbesöket jag gick på 2014 där läkaren sa att jag inte hade PCOS? Kan jag sedan fakturera landstinget de 1600:- jag nu fick betala för min diagnos som kompensation för att jag i 4 år varit feldiagnostiserad?

Om hon där och då hade kunnat sitt jobb hade hon gett mig rätt diagnos direkt och jag hade blivit beskonad den psykiska skada jag tagit under dessa 4 år då jag kämpat mot övervikten utan att vinna, utan att bli gravid på egen hand och de två läkarna som förnedrat mig.

Hur behandlar man då PCOS? Går det att bota?

Nej, det går inte att bota PCOS, det är ett livslångt tillstånd... men det går att lindra symptomen, med rätt kost och eventuellt medicinering.

PCOS ställer till det när det kommer till kroppens förmåga att reagera på insulin. Många med PCOS är insulinresistenta, vilket innebär att kroppen inte reagerar rätt på insulinet i kroppen, vilket gör att allt socker omvandlas till fett, och då även socker i form av kolhydrater. Därför kommer jag att börja äta LCHF kombinerat med bönor (bönor är ej LCHF men har haft bevisad effekt vid insulinresistens).

Robin är väl sådär lycklig, då resten av familjen behöver hoppa på samma tåg för att underlätta för mig, han är mackoman och älskar allt som heter kolhydrater, men det ska nog gå ändå!

Jag tänkte försöka hålla mig fokuserad genom att lägga upp recept och tips i denna blogg. Så håll utkik!