De senaste veckorna har varit tuffa. Min Momma har legat på sjukhus då hon akut opererades när hennes aorta (kroppspulsåder) brast. Vi trodde aldrig att hon skulle överleva operationen, men det gjorde hon och hon blev bättre. Men så vände det till det sämre, och så blev det bättre, och så vände det till det sämre igen och så har det hållit på. Vi har dagligen varit förberedda på det värsta, men vi har hoppats på att hon skulle få komma hem igen, precis som hon så gärna ville. Men i tisdags tog hennes kamp slut. I måndagskväll blev hon akut sämre, och efter rönten kunde läkarna konstatera att det för 3:e gången blödde från kroppspulsådern. Dom erbjöd henne en ny operation, som skulle kunna göras genom att gå in i ljumsken istället för att öppna upp hela magen, men hon sa att hon inte orkade, att det var slut nu.

 

180213 kl. 10.15 slutade hennes hjärta slå och hon tog sitt sista andetag med sina närmsta vid sin sida. 
Hon var en superkvinna på nästan 87 år som kämpade så hårt mot alla odds, men nu har hon fått återförenats med min Moffa.

Jag finner tröst i att hon veckan innan hon dog drömt så fint om att hon och Moffa träffades vid sin sommarstuga och satt och tittade på soluppgången över sjön, och att han bara dagen efter stått vid hennes sängkant och lett mot henne. Det ger mig känslan att hon har kommit hem igen, hon har fått förenats med sin kärlek.

Hon var världens bästa Momma och hon är extremt saknad varje sekund.

 

Min LCHF start har med andra ord varit lite sådär, eftersom vi ibland flera dygn i sträck suttit på sjukhuset och vakat, och där det inte är lätt att få tag i LCHF mat... Men nu tänkte jag börja på riktigt, all in så att säga.